Saknaden är så enormt stor.
Och då dessa kommentarer och skratt tär verkligen på mej.
Ingen vet längre.
En enorm ensamthet.
Bara mitt rums påträngda väggar som vet.
Dom enda som ser.
Kvällarnas alla tårar som rinner.
Det tär att inte ha någon att dela med.
Vart har du tagit vägen?

puss/h